Maten är ett bekymmer för en idrottare, vad gör jag nu?

Text: Den hållbara idrottaren original handbok 

Om en idrottare känner igen sig i beskrivningen av energibrist eller ätstörningar är det viktigt att ta känslorna på allvar. För att må bra, både fysiskt och psykiskt, och kunna utvecklas, behöver idrottaren få hjälp att hantera eventuella utmaningar kopplade till mat.

Det första steget kan vara att idrottaren berättar om sina tankar och känslor för någon som den har förtroende för. Tillsammans kan de fundera över vad som behövs för att göra en förändring. Ett andra viktigt steg är att ta upp situationen med tränaren eller någon annan i klubben, skolan eller förbundet. Detta för att både få stöd och hjälp med det fortsatta träningsupplägget, och för att den personen ska förstå hur idrottaren mår.

Om idrottaren framför allt känner igen sig i beskrivningen av energibrist och behöver hjälp med att äta tillräckligt, alltså inte på grund av ovilja att äta, utan för att det är svårt att veta hur man äter rätt och tillräckligt, rekommenderas att stöd söks hos en dietist eller näringsfysiolog. Om idrottaren däremot har många negativa tankar om mat, vikt och kropp, och mer känner igen sig i beskrivningen av ätstörningar, behövs hjälp som omfattar både maten, ätandet och de negativa tankar, känslor och beteenden som är kopplade till problematiken. Den typen av hjälp erbjuds bäst via specialiserad ätstörningsvård.
Till de flesta ätstörningsenheter kan man göra en egenanmälan, vilket betyder att det oftast inte krävs remiss. För många kan det kännas svårt att ta steget att söka vård. Tankar som ”jag är väl inte så sjuk”, ”jag klarar nog det här själv” eller ”det finns säkert andra som behöver vård mer än jag” är vanliga. Det är då viktigt att veta att sådana tvivel ofta ingår i själva ätstörningsproblematiken, och att chanserna att tillfriskna är mycket större om man får professionell hjälp. Det är också viktigt att komma ihåg att alla har samma rätt till vård.

Organisationer som Frisk & Fri (www.friskfri.se) erbjuder olika former av stöd, bland annat medan man väntar på vård. Nästan alla som arbetar där har egen erfarenhet, antingen som tidigare drabbade eller som närstående till någon med ätstörning. Det kan vara bra att be någon i sin närhet om stöd när man söker vård, eftersom den personen kan hjälpa till att påminna om varför vård är så viktigt, särskilt när man själv tvivlar.

Hit kan du vända dig!

Referenser del 1-7

1. Ackerman KE, Holtzman B, Cooper KM, Flynn EF, Bruinvels G, Tenforde AS, et al. Low energy availability surrogates correlate with health and performance consequences of Relative Energy Deficiency in Sport. Br J Sports Med. 2019 May;53(10):628–633.

2. Melin AK, Heikura IA, Tenforde A, Mountjoy M. Energy availability in athletics: Health, performance and physique. Int J Sport Nutr Exerc Metab. 2019 Mar 1;29(2):152–164.

3. Mountjoy M, Sundgot-Borgen JK, Burke LM, Ackerman KE, Blauwet C, Constantini N, et al. IOC consensus statement on Relative Energy Deficiency in Sport (RED-S): 2018 update. Br J Sports Med. 2018 Jun;52(11):687–697.

4. Schaumberg K, Welch E, Breithaupt L, Hübel C, Baker JH, Munn-Chernoff MA. The science behind the Academy for Eating Disorders’ nine truths about eating disorders. Eur Eat Disord Rev. 2017 Nov;25(6):432–450.

5. Stellingwerff T, Heikura IA, Meeusen R, Bermon S, Seiler S, Mountjoy ML, et al. Overtraining Syndrome (OTS) and Relative Energy Deficiency in Sport (RED-S): Shared pathways, symptoms and complexities. Sports Med. 2021 Nov;51(11):2251–2280.