Idrottsskadans psykologi

Psykologi och risk för skada

Det finns flera faktorer som kan öka risken för skador hos idrottare, inklusive aspekter relaterade till träning, fysisk status och kost. På senare tid har forskningen även riktat fokus mot psykologiska faktorer som kan bidra till en ökad skaderisk.

En psykologisk faktor som har identifierats som en riskfaktor är hög upplevd stress. Under stressiga perioder har vi svårare att bearbeta information från vår omgivning och att fatta beslut baserade på denna information. Detta kan leda till att vi tar mindre genomtänkta beslut, vilket i sin tur kan öka risken för skador. En annan psykologisk aspekt som har visat sig öka risken är att en idrottare fortsätta träna trots att denne upplever smärta över tid. Att man fortsätter att träna trots att man har stora fysiska besvär kan bero på en känsla av att svika lagkamrater eller tränare, eller en personlig strävan efter perfektion. Denna inställning kan resultera i att återhämtning åsidosätts, vilket ökar risken för skador.

• Psykologiska aspekter som risfaktorer för skador:
• Tar mindre genomtänkta beslut till följd av hög stressupplevelse.
• Tränar trots smärta.

Det finns flera psykologiska strategier som idrottare kan tillämpa för att minska skaderisken. En effektiv metod är mindfulnessträning, och det finns idag flera appar som kan hjälpa till med att genomföra mindfulness-övningar. Givet att träning av psykologiska strategier/färdigheter har visat sig kunna minska risken för skador är det viktigt att integrera även psykologisk träning in i den ordinarie skadeförebyggande träningsplaneringen.

Psykologi under rehabilitering

Trots att man arbetar aktivt med skadeförebyggande åtgärder finns det alltid en risk för att skador inträffar. När en skada uppstår kan reaktionerna hos en idrottare variera. Vanliga reaktioner inkluderar ofta negativa tankar och känslor. Denna typ av reaktioner är helt normala. Efter en skada kan det vara avgörande att hitta någon att dela sina tankar och känslor med. Denna person kan vara en förälder, vän, tränare, sjukgymnast eller en idrottspsykologisk rådgivare. Som ledare/förälder är det extra viktigt att arbeta för att den skadade idrottaren inte blir helt isolerad utan fortfarande känner sig bekräftad. Vidare kan det vara viktigt för både tränare/föräldrar att ge både emotionellt samt instrumentellt stöd.

Under rehabiliteringsprocessen är det också viktigt att ha en tydlig plan för målsättning, vilket hjälper idrottaren att behålla fokus på viktiga aspekter och att utvärdera framstegen i rehabiliteringen. Det kan vara fördelaktigt att tillsammans med läkare eller sjukgymnast skapa en målsättningsplan som idrottaren tillsammans med övriga gemensamt följer upp under rehabiliteringens gång. Det kan också här vara fördelaktigt att tränare är uppdaterad.