Hälsosamt ledarskap

Här kommer några tips som du kanske kan bli hjälpt av i ditt viktiga arbete och som förebild

• Miljön
  Miljön runt idrottarna behöver vara trygg, öppen och tillåtande, det innebär ett aktivt arbete för att förhindra kritiska kommentarer och problematiska beteenden kopplade till mat och vikt.
• Lev som du lär
  Fundera kring vad du vill förmedla till dina idrottare och gör ditt bästa för att både uttrycka och visa detta genom att ”leva som du lär”.
• Uppmärksamma
  Du har en viktig uppgift i att uppmärksamma och förstärka betydelsen av att äta och få i sig tillräckligt med energi för att kunna träna. Prata om energibehov, om att fylla på ordentligt och smart. Planera gärna in gemensamma måltider och pauser i träningen för att fylla på med energi.
• Anpassa
  Vid ökad träningsbelastning måste även matintag och vila öka, var noga med att påminna om detta.

• "Jag har märkt att det prata sen hel del om det här med vikt och kroppsideal och vad man bör och inte bör äta. Känner ni igen det? Hur upplever ni sådant prat?”

Det är också bra att vara tydlig med var du själv står:

• ”Eftersom den här sortens diskussioner om vad man får och inte får äta kan vara jobbiga och rentav skadliga för vissa behöver vi tänka oss för innan vi pratar om det. Om någon av er har funderingar om ert eget matintag, vänd er hellre till mig så kan vi prata om det. Har ni mer allmännafunderingar om mat, vikt, kropp och liknande kan vi gärna prata om det tillsammans som grupp”.

Inför en gemensam diskussion om dieter, ideal, trender i hälsa och så vidare i grupp, är det bra om du är påläst (ta exempelvis reda på vad det är för diet som diskuteras i gruppen och vad den innebär). Försök jobba för att ”sticka hål på” och ersätta myter med fakta, försök bidra till ett mer kritiskt förhållningssätt till skadliga kropps-, vikt- och kostideal och försök trycka på vad en idrottare faktiskt behöver bry sig om (det vill säga bra mat, vila, träning, socialt liv, osv). Du kan exempelvis öppna upp genom att säga:

• ”Jag har förstått att det pratas en del om vikt inför större tävlingar därför skulle jag vilja att vi pratar om det tillsammans. Hur tänker ni?”

Låt idrottarna själva berätta hur de tänker, vad de diskuterar sinsemellan, vad de har läst eller hört. Låt dem prata till punkt och även svara varandra. Försök gärna att problematisera kring sådant som kommer upp:

• ”Vilken källa kommer informationen ifrån?” ”Tror ni ett enda sätt att äta fungerar för oss alla?” ”Vad behövs egentligen för att kunna prestera på topp på ett mästerskap om vi spånar tillsammans kring alla möjliga olika delar?”

Det är också viktigt att våga utmana felaktiga föreställningar som idrottarna kan ha och belysa de risker som finns:

• ”Om vi tänker på alla delarsom ni har kommit fram till är viktiga för att prestera på ett mästerskap, hur betydelsefull är vikten i sammanhanget? ”Vad kan ni förlora på att mixtra med maten och vikten?” ”Tror ni det finns nackdelar med att gå ner i vikt?”

Under diskussionen är det bra om du kan påminna om vad idrottarna faktiskt behöver:

• ”Ni behöver äta varierat och tillräckligt av alla näringsämnen, minst 5–6 gånger om dagen, även om ni inte har tränat.” ”Ni behöver sova ordentligt och även slappa/vila. Ni och era kroppar behöver vila på era vilodagar, om det känns väldigt svårt så behöver vi prata om det.” ”Ni behöver ha roligt! På träningen, på tävlingar, men också med kompisar och familj!”

Avsluta med att sammanfatta det ni har pratat om och tacka gärna för förtroendet. Det är bra att följa upp samtalet efter en tid för att se hur det ni diskuterade verkar ha landat hos dina idrottare.

Vissa kan känna en oro över att den här typen av svåra samtal kanske kan väcka tankar som inte finns och/eller att man gör något värre genom att ta upp det. Men om du har en känsla av, eller faktiskt vet, att det pågår samtal om vikt, kroppsmissnöje och mat, idrottare emellan, så gör du rätt i att ge dig in i samtalen. Genom att öppna upp för samtal tar du ansvar för en knepig situation och skapar möjlighet för positiv förändring. Att prata om vikten av balans innan det finns tendenser av obalans i en grupp kan också vara betydelsefullt som en förebyggande insats. Som tränare kan du därför med fördel ha samtal med idrottarna om myter kring träning och mat, kroppsideal samt betydelsen av balans även om klimatet i gruppen är i grunden bra.

Hur ska man tänka om man misstänker att någon har energibrist/ätstörning?

Som tränare är du inte ansvarig för att bedöma eventuell energibrist eller ätstörning, men du har en central roll, vilket ger dig förutsättningar att upptäcka möjlig problematik. Du har också en unik position som ansvarig för idrottarens tränings/återhämtningsupplägg, utveckling och prestation. Du har möjlighet att motivera personen till att ta sin problematik på allvar och söka hjälp.

Läs mer om tecken på energibrist och ätstörning i del 3. Även överträning är viktigt att ha i åtanke eftersom det kan vara svårt att veta om det är en för hög träningsbelastning eller för lågt energiintag ”som är boven”. I många fall där en idrottare eller tränare bedömer att symtom har uppstått på grund av för mycket träning är det energibrist som är den egentliga orsaken.

Om du misstänker att någon av dina idrottare har en problematik kopplad till mat och ätande är det viktigt att komma ihåg att detta är allvarligt. Vänta inte tills tävlingssäsongen är över eller till efter nästa stora tävling med att ta upp din oro. Idrottarnas fysiska och psykiska mående och hälsa är viktigare än något annat.

Det viktigaste är att du tar upp din oro med idrottaren. Din oro och att du vågar fråga kommer inte förvärra situationen, utan kan tvärtom bidra till en insikt om det egna måendet. Det kan vara svårt att få till ett bra första samtal om det du har observerat, eftersom personen kan känna sig ställd, arg eller skamsen. Det kan därför behövas fler samtal över tid för att få till en meningsfull dialog. Första gången du pratar med någon är det viktigt att ni har gott om tid och att ni pratar ostört. Försök att ha inställningen att du vill lyssna och förstå, inte försöka lösa ett problem. Undvik att lägga för stort fokus vid vikt, figur eller utebliven prestation.

Det är viktigt att du uttrycker dig i ”jag-form” samt är tydlig med din oro och vad du har observerat. Till exempel:

• ”Jag har sett att du drar dig undan från gruppen ganska ofta på sistone och att du nästan jämt hoppar över våra gemensamma måltider. Jag bryr mig om dig och jag vill att du ska må bra, så jag undrar hur du mår och hur det fungerar med maten?”

Det kan vara så att idrottaren har svårt att säga något vid det första samtalet eller att hen viftar bort din oro med bortförklaringar. Men du har ändå visat att du ser, att du finns där och att du gärna lyssnar om personen vill prata. Det är viktigt att du inte ger upp om din oro fortsätter att finnas där, följ upp ert första samtal för att se hur det landade och för att se om personen är villig att prata mer.

• ”Hur har du det med orken, har du energi till annat än träning? Vad då till exempel?” ”När du äter – äter du dig mätt eller bara så du slutar vara hungrig?” ”Hur ser en vilodag ut för dig? Vad gör du och vad äter du?”

Det är bra om du tar reda på vilka resurser som finns tillgängliga för idrottaren i er närhet. Kanske behövs en dietistkontakt, en psykologkontakt, kontakt med elevhälsan eller så behöver personen kontakta den specialiserade ätstörningsvården i er region. Dela gärna med dig av så konkret information som du kan:

• ”Jag har tittat runt lite och det finns ett ställe inne i stan som kan göra en bedömning och hjälpa dig om du skulle behöva. Jag mejlar dig gärna länken till deras egenanmälan eller om du vill så kan vi fylla i den tillsammans.”

Om idrattaren är under 18 år är det viktigt att ta kontakt med vårdnadshavare vid oro för energibrist eller ätstörning. Tänk på att inte gå bakom ryggen på idrottaren – ta först ett samtal med personen. Du kan erbjuda att vara med och prata med vårdnadshavare eller att idrottaren först får en chans att berätta om läget själv innan du som tränare berättar om det du upplever som problematiskt.

Som tränare kan du behöva ändra träningsupplägg för att underlätta att energibalansen återställs. Det kan behövas fler vilodagar, kortare träningspass eller förändrat innehåll på passen beroende på hur mycket energiintaget kan ökas. Det är viktigt att du pratar med idrottaren och motiverar de ändringar du gör. I den bästa av världar kan ni tillsammans komma fram till ett anpassat träningsupplägg, som gäller tills idrottaren mår bättre samt ökar energiintaget. Var dock medveten om att den idrottaren också kan bli arg och upprörd över att behöva ändra sin träning. Kom ihåg! Det handlar inte om att straffa någon utan det handlar om omtanke och om målsättningen att idrottaren både ska må bra och prestera bra, under lång tid! Om du som tränare känner dig osäker på hur du ska hantera situationen kan det vara värdefullt att prata med, och ta hjälp av kollegor, sjukvård/läkare eller skolhälsovård. Om en person behöver specialiserad ätstörningsvård kommer sannolikt den ansvarige behandlaren på kliniken ha tankar om personens träningsupplägg. Då är det viktigt att lyssna på dessa rekommendationer för att ätstörningsbehandlingen ska bli så bra och effektiv som möjligt.

Referenser del 1-7

1. Ackerman KE, Holtzman B, Cooper KM, Flynn EF, Bruinvels G, Tenforde AS, et al. Low energy availability surrogates correlate with health and performance consequences of Relative Energy Deficiency in Sport. Br J Sports Med. 2019 May;53(10):628–633.

2. Melin AK, Heikura IA, Tenforde A, Mountjoy M. Energy availability in athletics: Health, performance and physique. Int J Sport Nutr Exerc Metab. 2019 Mar 1;29(2):152–164.

3. Mountjoy M, Sundgot-Borgen JK, Burke LM, Ackerman KE, Blauwet C, Constantini N, et al. IOC consensus statement on Relative Energy Deficiency in Sport (RED-S): 2018 update. Br J Sports Med. 2018 Jun;52(11):687–697.

4. Schaumberg K, Welch E, Breithaupt L, Hübel C, Baker JH, Munn-Chernoff MA. The science behind the Academy for Eating Disorders’ nine truths about eating disorders. Eur Eat Disord Rev. 2017 Nov;25(6):432–450.

5. Stellingwerff T, Heikura IA, Meeusen R, Bermon S, Seiler S, Mountjoy ML, et al. Overtraining Syndrome (OTS) and Relative Energy Deficiency in Sport (RED-S): Shared pathways, symptoms and complexities. Sports Med. 2021 Nov;51(11):2251–2280.