Idrottsskadans psykologi
Text: Andreas Ivarsson
Skador är en vanlig företeelse inom idrott och kan ha betydande konsekvenser för idrottare, både på kort och lång sikt. Exempel på konsekvenser kan vara ökad risk för negativa känslor, social isolering, samt andra typer av antisociala beteenden (1). Därför är det avgörande att arbeta för att minska skaderisken, stötta en skadad idrottare under skaderehabilitering, samt att underlätta för idrottare att återvända till sin sport efter en skada.
Psykologi och risk för skada
Det finns flera faktorer som kan öka risken för skador hos idrottare, inklusive aspekter relaterade till träning, fysisk status och kost. På senare tid har forskningen även riktat fokus mot psykologiska faktorer som kan bidra till en ökad skaderisk (2).
En psykologisk faktor som har identifierats som en riskfaktor är hög upplevd stress. Under stressiga perioder har vi svårare att bearbeta information från vår omgivning och att fatta beslut baserade på denna information. Detta kan leda till att vi tar mindre genomtänkta beslut, vilket i sin tur kan öka risken för skador (3). Det kan därför vara viktigt att fundera på vilka aspekter som stressar dig i vardagen för att hitta sätt, om möjligt, att hantera dessa.
- Vad stressar dig?
- Hur kan du hantera dessa?
En annan psykologisk aspekt som har visat sig öka risken är att en idrottare fortsätta träna trots att denne upplever smärta över tid. Att man fortsätter att träna trots att man har stora fysiska besvär kan bero på en känsla av att svika lagkamrater eller tränare, eller en personlig strävan efter perfektion. Denna inställning kan resultera i att återhämtning åsidosätts, vilket ökar risken för skador (4).
Mindre återhämtning = Ökad skaderisk
Det finns flera psykologiska strategier som idrottare kan tillämpa för att minska skaderisken. En effektiv metod är mindfulness-träning, och det finns idag flera appar som kan hjälpa till med att genomföra mindfulness-övningar (2). Givet att träning av psykologiska strategier/färdigheter har visat sig kunna minska risken för skador är det viktigt att integrera även psykologisk träning in i den ordinarie skadeförebyggande träningsplaneringen.
Psykologi under rehabilitering
Trots att man arbetar aktivt med skadeförebyggande åtgärder finns det alltid en risk för att skador inträffar. När en skada uppstår kan reaktionerna hos en idrottare variera. Vanliga reaktioner inkluderar ofta negativa tankar och känslor (1). Denna typ av reaktioner är helt normala. Efter en skada kan det vara avgörande att hitta någon att dela sina tankar och känslor med (5). Denna person kan vara en förälder, vän, tränare, sjukgymnast eller en idrottspsykologisk rådgivare. Det kan vara viktigt att du som idrottare hittar någon att prata med för att minska nivåerna av negativa tankar och känslor.
Under rehabiliteringsprocessen är det också viktigt att ha en tydlig plan för målsättning, vilket hjälper idrottaren att behålla fokus på viktiga aspekter och att utvärdera framstegen i rehabiliteringen (2, 5). Det kan vara fördelaktigt att tillsammans med läkare eller sjukgymnast skapa en målsättningsplan som du tillsammans med t.ex. tränare gemensamt följer upp under rehabiliteringens gång. Det kan också vara bra att fundera över vilka konkreta aktioner/beteenden du behöver genomföra för att öka chansen för en god rehabilitering. Genom att vara konkret kring beteenden är det också lättare att följa upp dessa över tid.
När en skadad idrottare har återhämtat sig från en skada och förbereder sig för att återgå till träning, tävling eller match, kan det hända att man inte känner dig helt redo, även om den skadade kroppsdelen har läkt. Det är avgörande att idrottaren också känner sig mentalt återställd, eftersom en brist på mental återhämtning kan öka risken för nya skador (6). Det kan därför vara viktigt att ha en arbeta med psykologisk träning (t.ex. ACT, Mindfulness) för att öka chansen för att vara mentalt återställd efter en skada.
Den mentala delen är lika viktig som
läkningen i kroppsdelen
Referenser
1. Wiese-Bjornstal DM. Psychology and socioculture affect injury risk, response, and recovery in high-intensity athletes: a consensus statement. Scand J Med Sci Sports. 2010;20:103–111.
2. Tranaeus U, Gledhill U, Johnson U, Podlog L, Wadey R, Wiese Bjornstal D, et al. 50 years of research on the psychology of sport injury: a consensus statement. Sports Med. 2024;54:1733–1748.
3. Ivarsson A, Johnson U, Andersen MB, Tranaeus U, Stenling A, Lindwall M. Psychosocial factors and sport injuries: meta-analyses for prediction and prevention. Sports Med. 2017;47:353–365.
4. Tranaeus U, Martin S, Ivarsson A. Psychosocial risk factors for overuse injuries in competitive athletes: a mixed studies systematic review. Sports Med. 2022;52:773–788.
5. Podlog L, Dimmock J, Miller J. A review of return to sport concerns following injury rehabilitation: practitioners strategies for enhancing recovery outcomes. Phys Ther Sport. 2011;12:36–42.
6. Podlog L, Wadey R, Caron JG, Fraser JJ, Ivarsson A, Heil J, et al. Psychological readiness to return to sport following injury: a state-of-the-art review. Int Rev Sport Exerc Psychol. 2024;17:753–772.
